,

En form av fångenskap

Sitter och lyssnar på musik, så kom Queens låt ”Who wants to live forever” upp. Det fick mig att fundera på, finns det någon som vill leva för evigt?

Vill man verkligen leva för evigt?

Tanken på evigt liv har fascinerat människan i årtusenden. Från uråldriga myter om odödlighet till dagens vetenskapliga försök att förlänga livet, vi verkar aldrig sluta drömma om att besegra döden. Men frågan kvarstår: vem vill egentligen leva för evigt?

Vid första anblick låter evigt liv som den ultimata gåvan. Ingen mer rädsla för att tiden ska ta slut. Ingen sorg över att behöva lämna världen, sina nära eller sina drömmar. Du skulle hinna uppleva allt, resa över hela jorden, se civilisationer förändras, kanske till och med bevittna mänsklighetens största genombrott.

Men när man stannar upp och verkligen tänker efter, börjar sprickorna synas.

Att leva för evigt innebär inte bara oändliga möjligheter, det innebär också oändlig förlust. Alla du älskar skulle förr eller senare försvinna. Generation efter generation skulle passera medan du själv står kvar, oförändrad. Minnen skulle staplas på varandra tills de kanske bleknar eller förlorar sin betydelse. Vad händer med en människa som bär på tusentals år av sorg, kärlek och erfarenheter?

Och vad händer med meningen i livet?

Det är just vår begränsade tid som ger livet värde. Vi prioriterar, drömmer, älskar och vågar, för att vi vet att tiden inte är oändlig. Om morgondagen alltid finns, vad driver oss då att leva idag? Skulle passion och ambition långsamt försvinna, ersatta av en evig “det kan jag göra senare”?

Evigt liv kan också bli en form av fångenskap. En kropp som aldrig dör, men ett sinne som kanske tröttnar. Att se världen förändras bortom igenkänning, att förlora sin plats i tiden, det kan bli en ensamhet som ingen människa är skapad för att bära.
Kanske är det just döden som gör oss mänskliga.
Kanske är det slutet som ger berättelsen sin mening.

Så vem vill leva för evigt? Kanske fler än vi tror. Men frågan är inte bara om vi vill, utan om vi verkligen förstår vad det innebär.

Och om du fick välja…
skulle du verkligen säga ja?

Lite tips
Vill tipsa om denna underbara grupp på fb Social media support & share group (swedish)
I denna grupp är det ett underbart gäng som läser det man delar i gruppen, och kommenterar vid varje tillfälle. Så om du vill att din blogg ska växa så gå med i denna grupp.

Vill även tipsa om en annan grupp på fb: Svenska bloggare
Det är en nystartad grupp där alla är välkomna, det spelar ingen roll vart i världen man sitter, bara så länge man bloggar på svenska.

6 svar till ”En form av fångenskap”

  1. ★ Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv ★ profilbild

    Nej tror inte heller sådant är speciellt underbart. Tänk när alla man älskat lämnat en och man sitter ensam kvar med evigt liv.

    Gillad av 1 person

    1. Midnattstankar profilbild

      Jag kan tycka att det kan låta trevligt för stunden, men när man tänker efter så mindre kul för allt man förlorar och man sitter där i sin ensamhet.

      Gilla

  2. fighterwomen09 profilbild

    Det ända jag skulle vilja ha evigt liv för. Det är se var tekniken tar vägen. Vad som händer med människorna. Vad kommer att hända i värden.

    Men som du säger. Många saker försvinner ju då. Tror många har lista på vad dem vill vara med om eller uppleva innan dem dör. sen att man Drömmar, prioritera, älska. Se sina nära & kära gå bort.

    Mycket tänkvärt inlägg. Stor fråga 🙂. Det blir ju en typ av ensamhet när man blir gammal & man inte fick några barn. Det är ju inte så att syskonbarnen skulle hälsa på.

    Ta hand om dig & va rädd om dig❣️🤗

    Gillad av 1 person

    1. Midnattstankar profilbild

      Jag jobbar på ett demensboende, och jag har sett många som inte har barn, Många av dom är otroligt ensamma tyvärr. Men dock så är även dom som har barn väldigt ensamma också, för att barnen inte kommer och hälsar på.

      Gilla

  3. Karoleen profilbild

    Jag skulle inte vilja leva för evigt. Jag tror att det bara blir tragiskt och ensamt. Usch. Anledningen till att livet kan vara underbart är ju att du har begränsat med tid och möjlighet och måste ta vara på den.

    Det är lite samma sak som att vara Miljardär, det betyder ju inte automatiskt att du är mer lycklig för att du har hur mycket pengar som helst. Det är samma ”bekymmer” av den sorten som är viktiga för oss… sorg, saknad, sjukdom osv. Visst du kanske kan ha de finaste bilarna, husen och köpa allt du vill men du kan inte köpa äkta kärlek, eller vänner.

    Tänker ofta på hur det måste vara att vara äldre och inte kunna ta hand om sig själv, bo nånstans där du behöver omhändertas, du kanske inte har någon som kommer och hälsar på osv… Jag tror de flesta hade varit mer nöjda av att kanske fått gå bort 10 år tidigare, när de fortfarande var relativt friska och hade levt ett bra liv. Ensamhet och omyndighetsförklarandet av de äldre måste vara otroligt smärtsamt. Och ledsamt. Såg i en annan kommentar att du jobbar med demenssjuka, då vet du bättre än någon annan! ❤️

    Gillad av 1 person

    1. Midnattstankar profilbild

      Jo jag jobbar på ett demensboende, så att jag ser den där ensamheten dagligen tragiskt nog. Har upplevt allt för många gånger äldre människor som bara är som ett skal av sig själva. Dom har gått så långt i sin demens så att dom bara är som ett paket och ingen kommer och hälsar på dom.

      Gilla

Lämna en kommentar

Midnattstankar

Välkommen till mig. Ni kommer att följa med mig på alla små och stora vägar och stigar i min vardag. Vissa är rakare än andra.

Låt oss ansluta