I många gamla myter finns det mäktiga väsen som styr människans liv. De bestämmer när vi föds, vad vi upplever och när våra liv ska ta slut. Dessa mystiska väsen kallas ödesgudinnor. De sägs sitta någonstans bortom människornas värld och väva trådarna som bildar varje människas liv.
Livets tråd
Enligt myterna är varje människas liv som en tråd. När ett barn föds börjar en ny tråd spinnas. Under livet vävs tråden längre och längre, men en dag klipps den av – och då är livet slut.
I den grekiska mytologin kallas ödesgudinnorna för Moirerna. De är tre systrar som tillsammans bestämmer människans öde.
- Klotho – spinner livets tråd när en människa föds.
- Lachesis – mäter hur lång tråden ska bli, alltså hur långt livet blir.
- Atropos – den mest fruktade systern som klipper av tråden när livet är över.
Ingen, inte ens gudarna, kunde ändra deras beslut.
Ödesgudinnor i nordisk mytologi
Även i nordisk mytologi finns liknande väsen. Där kallas de Nornorna och lever vid världsträdet Yggdrasil.
De tre mest kända nornorna är:
- Urd – det som redan har hänt.
- Verdandi – det som sker just nu.
- Skuld – det som ännu inte har hänt.
De sägs rista människors öden och vaka över världens gång.
Ett liv som redan är bestämt
Tänk om varje steg du tar redan är skrivet. Varje kärlek, varje sorg, varje katastrof.
I gamla berättelser försöker människor fly sina öden. De flyr sina städer, gömmer sig eller försöker lura gudarna. Men ödet hittar alltid en väg.
Det är nästan som om ödesgudinnorna njuter av ironin, att människor springer rakt mot det de försöker undvika.
Kan man fly sitt öde?
I många berättelser försöker människor fly sitt öde. Kungar, hjältar och gudar försöker lura eller undvika det som är förutbestämt. Men nästan alltid slutar det med att ödet ändå hinner ikapp dem.
Det är därför ödesgudinnorna ofta framställs som både skrämmande och mystiska. De påminner oss om att vissa saker i livet kanske är förutbestämda.
En mörkare tolkning
Vissa gamla berättelser beskriver ödesgudinnorna som kalla och obarmhärtiga. De bryr sig inte om människors tårar eller böner. För dem är varje liv bara en tråd i ett enormt vävverk. När saxen väl höjs finns ingen väg tillbaka.
Kanske sitter de fortfarande där någonstans i skuggorna och väver vidare på mänsklighetens stora väv, tråd för tråd.
Den kyliga sanningen
I vissa gamla tolkningar beskrivs ödesgudinnorna inte som goda eller onda. De är något värre. De är likgiltiga.
För dem är ett människoliv bara en tunn tråd bland miljarder andra. När tråden trasslar eller blir för kort klipps den bara av, och en ny börjar spinnas. Utan sorg. Utan ånger.
Så nästa gång livet tar en oväntad vändning kan man undra, var det verkligen ett misstag? Eller var det bara ödesgudinnorna som drog i trådarna?
Lite tips
Vill tipsa om denna underbara grupp på fb Social media support & share group (swedish)
I denna grupp är det ett underbart gäng som läser det man delar i gruppen, och kommenterar vid varje tillfälle. Så om du vill att din blogg ska växa så gå med i denna grupp.
Varje helg så sker det ett länkregn, som är helt frivilligt, som är perfekt om man vill att ens blogg ska synas.
Midnattstankar 
Lämna en kommentar