Midnattstankar

Det börjar med ett ljud.
Ett utdraget, skärande skrik som bryter tystnaden över byn. Inte som en vanlig korp. Inte som någon fågel du känner igen. Det är för mänskligt. För fyllt av smärta.
Folk sa att när nattramnen hördes… då var döden nära.

En förbannad själ
I nordisk folktro var nattramnen ingen vanlig fågel. Det var en människa, en själ dömd att vandra i natten i skepnad av en korp eller stor svart fågel.
Vissa menade att det var en mördare. Andra att det var någon som begått en oförlåtlig synd. Ibland sades det vara en själ som inte fått kristen begravning.
Straffet var evigt. Att flyga mellan gårdarna. Att skrika sin ånger i mörkret. Att aldrig få vila.

Olyckans förebud
Om nattramnen satte sig på ett hustak betydde det att någon i huset snart skulle dö. Om den kretsade över en gård var det ett tecken på kommande sorg.
Den syntes sällan tydligt. Ofta var det bara en mörk skugga mot månen. Ett flaxande som inte lät naturligt. Ett skrik som gick genom märg och ben. Och det värsta?
Den visste redan vem den kom för.

Mellan liv och död
Korpen har länge varit förknippad med död och krig i nordisk mytologi. Men nattramnen är mer personlig. Den är inte ett tecken från gudarna, den är en människa som blivit något annat. En påminnelse om att vissa handlingar följer oss bortom graven. Den flyger inte för att jaga. Den flyger för att den inte har något annat val.

Om du hör den
Det sägs att om du hör nattramnens skrik tre gånger ska du inte svara. Inte ropa. Inte visa att du lyssnar. För den söker uppmärksamhet. Den söker en öppning.
Och om den landar nära dig i mörkret…kan det vara ditt namn den skriker.

Lite tips
Vill tipsa om denna underbara grupp på fb Social media support & share group (swedish)
I denna grupp är det ett underbart gäng som läser det man delar i gruppen, och kommenterar vid varje tillfälle. Så om du vill att din blogg ska växa så gå med i denna grupp.
Varje helg så sker det ett länkregn, som är helt frivilligt, som är perfekt om man vill att ens blogg ska synas.