Stilla ord

Har gått och funderat på en sak bra länge nu. Extra mycket efter att jag lyssna på en podd på väg hem från jobbet igår. Jag kanske är lite knäpp eller nått sånt när jag går och tänker så här, men må så vara.

Det jag lyssna på igår på podden var bara en historia, men fick mig ändå att fundera. Den handla i stora drag om världen inte är den man tror att den är. Att det finns speciella människor som skapar hur människor ser på hur omgivningen och kan kontrollera deras handlingar, att dessa människor har funnits sen urminnes tider och styrt oss ”normala” människor.

Detta avsnitt påminnde mig lite grann om filmerna ”Matrix”, där människorna lever i en simulering som styrs utav maskiner. Dessa filmer fick mig att fundera mycket oxå om hur man ser på världen, omgivningen… allt med andra ord.

Hur kan vi veta att det liv vi lever är så som man ska leva, att det är äkta?

Att det inte är någon eller något som styr eller kontrollerar hur vi lever och agerar i vårat liv.

Hur kan vi veta att det vi bestämmer just nu, är vårat eget beslut och ingen annan som har bestämmt det för oss.

Hur kan vi veta att det vi ser verkligen är verklighet? Kan vi lita på det vi ser och hör?

Om vi tittar på Mandelaeffekten som är ett fenomen där människor delar ett falskt kollektivt minne av en händelse. Det innebär att ett flertal människor har falaktiga minnen av hur saker ser ut, hur något uttalas eller om hur en händelse ägde rum. Denna effekt fick sitt namn genom att det var väldigt många människor som trodde att Nelson Mandela hade dött i fängelset på 80-talet, när han egentligen dog 2013.

Hur kan det vara så att så många trodde att han dog på 80-talet? Detta är något man får en att fundera över människans uppfattning av verkligheten. Vem är det som skapar dessa falska minnen? Om det hade varit någon enstaka person som hade sagt att han hade dött på 80-talet, så hade det inte varit en sån stor grej. Men när det finns mängder av människor som har detta falska minne, så får man en del funderingar.