Har gjort en liten kort semestertrip på två dagar. Åkte tidigt i måndags morse och åkte söderut mot Uppsala. Stannade till och käka lunch på ett matställe i Uppsala som hade buffe. Har för mig att det hette Heat. Var helt okej mat tycker jag.
Efter matintaget så åkte vi till musikaffär och kollade runt lite där. Passade på att köpa nya strängar till gitarren, då en utav strängarna hade gått av. Älsta sonen brukar sitta och spela hemma. Efter det så åkte vi hem till sambons bror och familj som bor där. Vi hade bestämt att vi skulle ligga kvar där över natten.
Sen på tisdagen så blev mini semesterns höjdpunkt, iallafall för barnen. Nämligen Kokpunkten i Västerås. Första gången som jag varit där. Var större än vad jag hade förväntat mig, med väldigt många trappor för att komma till alla kanor. Det fanns fyra stora kanor, varav jag åkte tre. I två av dom kanorna åkte man på badringar, hade möjlighet att åka i dubbelringar i en utav dom.

Denna kana åka jag endast en gång, tyckte inte riktigt om den. Gick lite för fort min smak. Plus att när jag kom ner så ramla jag ur ringen och lyckades slå i huvudet lätt i kanten.
Den kana som jag absolut inte gillade var en kana som kallas för Black river. Det är en kana som är 120 meter lång. Som namnet avslöjar så är det rikigt mörkt i kanan, det är så pass mörkt så att man typ inte ser handen framför sig. Jag gillade den inte för att det var för mörkt och jag slängdes runt som en blöt vante.
Det fanns även flera bubbelpoler där, tror att det var fyra samanlagt. Det var varmt och skönt. Hade kunnat sitta där hur länge som helst kändes det som.
Vi kom dit vid 13, var en del folk där redan. Men vi gav oss vid 15 tiden, kände då att det var lagom längd för oss då. Plus att det började komma en hel del människor dit, så att då skulle man få vänta rätt länge på att få åka en kana. Så om det blir fler gånger dit till Kokpunkten, så ska vi se till att vi är där redan när dom öppnar vid 10. Inbillar mig att det kommer att vara mindre med folk då.
Sen efter att vi var klara på Kokpunkten styrde vi kosan hemåt. Det tog sin lilla tid att komma hem, kändes som en evighet fast det bara var ca 25 mil. Men vi stannade till och käkade i Avesta då typ alla utom jag var hungrig, jag var mer bara törstig. Men till slut så kom vi hem vid halv åtta tiden. Talesättet ”Borta bra, men hemma bäst” stämmer in otroligt bra tycker jag.

Lämna ett svar till ★ Orsakulla mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv ★ Avbryt svar