Nu börjar jag bli så himla lee på mitt arbete. Känner att jag inte är långt ifrån den berömda väggen. Får se hur länge jag orkar bita ihop och kämpa. Mina kollegor känner lika.
Att det ska bli så här till varje sommar fattar jag inte. Att cheferna och dom högre upp inte lär sig hur stökigt det blir fattar jag inte.
Fast det är ju stökigt året runt, men till sommaren blir det värre.
De senaste åren så har vi haft fem chefer på lika många år. Man hinner knappt lära känna chefen, innan denne slutar. Den senaste chefen började nu den 1 juni, så att vi får se hur länge den blir kvar. Har inte hunnit träffa denna chef ännu så att jag kan inte säga hur hon är. Men tidigare chefer har varit värre än den andra. En visste inte hur vi arbetar och hade noll förståelse varför vi var stressade och trötta. En annan chef sa till mig ”Jag bryr mig inte hur personalen mår, huvudsaken är att brukarna mår bra”. Nästa chef lovade en massa, men inget hände. Men jag hoppas att den nya chefen är bra, men jag har dock inte höga förväntningar på henne.
Personalen får släcka både mindre och större bränder hela tiden. Det blir kaos. Det fattas personal. Det är personal som inte sköter sig. Personalen får ibland ha ansvar att ge mediciner ända upp til tre våningar där det är 33 brukare som ska ha mediciner vid olika tider. Man ska ge brukare som man ens inte känner mediciner, så att man vet inte hur dom tar dom, om dom tas hela eller krossas.
När ska det bli bättre att jobba inom äldreomsorgen?
När ska personalen få bättre villkor?
Stilla ord 
Lämna en kommentar