Det finns få varelser i nordisk folktro som fascinerat oss lika mycket som troll. De har vandrat med oss i sagor, viskats om i skogar och gömts bakom mossiga stenblock i hundratals år. Men vad är det egentligen som gör troll så spännande?
Troll har många former. I vissa berättelser är de gigantiska, starka och klumpiga. I andra är de små, listiga och nästan lika mänskliga som vi själva. Gemensamt för dem är deras koppling till naturen. De lever i grottor, under berg, vid vattenfall eller i djupa skogar — platser där människan förr sällan vågade gå ensam.
Många platser i Sverige bär namn som antyder trollens närvaro: Trollhättan, Trolleskogen, Trojeborg. Var det fantasi, eller försökte människor varna varandra?
En av de vanligaste berättelserna säger att troll inte tål solljus. Det sägs att om ett troll fångas av solens första strålar förvandlas det till sten. Kanske är det därför så många märkliga stenformationer ligger utspridda i landskapet?
En slump — eller fossiliserade jättar?
Troll har aldrig riktigt försvunnit ur vår kultur. Från Tove Janssons Mumintroll, via sagorna om John Bauer, till digitala internet-troll — figurer som sprider provokation i kommentarsfält istället för att kasta stenar från bergstoppar.
Med andra ord: Troll har utvecklats, precis som vi.
Oavsett om man tror att trollen bara existerar i fantasin, eller om man någon gång känt en närvaro i skogen när kvällsdimman ligger tung, så har troll en plats i vår kultur som inte verkar försvinna.
De påminner oss om att världen en gång var mystisk — och att den kanske fortfarande är det.
Har du sett ett troll? Eller tror du att de bara tillhör sagornas värld?
Stilla ord 
Lämna en kommentar